Svensk ordbok 2009, webbversion

kvan`tum substantiv, best. f. ~ el. ~et, plur. ~ el. kvanta kvant·um1vanligen sing., i vissa ut­tryck viss mängd av ngt utstr.○äv. bildligtett an­senligt kvantum sentimentalitetett kvantum (ngt), ett kvantum (av ngt)sedan 1655av lat. quan´tum, neutr. av quan´tus ’hur stor; hur mycket’ 2vanligen plur. och i sammansättn. bestämd (minsta) mängd energi som kan före­komma enl. kvant­teorin fys.fys.strålningskvantasedan 1915