Svensk ordbok 2009, webbversion

kva`rleva substantiv ~n kvarlevor kvar|­lev·an●ngt som blir kvar NollJFRcohyponymrestcohyponymåterstod ○spec.vanligen plur. lämning av av­liden person i form av lik el. aska e.d. ○äv. bildligthan är en kvarleva från gångna tiderkvarlevor (av/efter ngn), en kvarleva (av ngt)de jordiska kvarlevornaden döda kroppentill skillnad från själensärsk. relig.​ man begravde de jordiska kvar­levorna av hertiginnan i familje­graven sedan 1635till fornsv. leva ’lämna’; jfr leva, lämna