Svensk ordbok 2009, webbversion

kva´rn substantiv ~en ~ar kvarn·en●an­läggning för malning av spann­mål särsk. om äldre an­läggning som drivs av vatten el. vind hush.jordbr.skvaltkvarnvalskvarnvattenkvarnväderkvarnångkvarn○äv. om hushålls­apparat för malning av o­lika livs­medel e.d.vanligen i sammansättn. avfallskvarnhandkvarnkaffekvarnköttkvarnpepparkvarn○äv. bildligt med ton­vikt på ständigt åter­kommande, långsam, ned­brytande rörelse e.d.grottekvarnpapperskvarnpratkvarnbyråkratins kvarnar mal långsamtfå vatten på sin kvarnsevatten 1 först till kvarn (får först mala)det lönar sig att komma före an­dra​ an­talet biljetter är begränsat så det är principen först till kvarn som gäller sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. kvärn, kvarn; gemens. germ. ord, urspr. ’kvarn­sten; hand­kvarn’