kved
substantiv ~en el. ~et
kved·en, kved·et●livmoder
ngt åld. el. högt.med.utomkvedshavandeskapsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. kviþer ’buk; mage; livmoder’; gemens. germ. ord, urspr. trol. ’ansvällning’
Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en el. ~et
kved·en, kved·et●livmoder
ngt åld. el. högt.med.utomkvedshavandeskapsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. kviþer ’buk; mage; livmoder’; gemens. germ. ord, urspr. trol. ’ansvällning’