Svensk ordbok 2009, webbversion

kvick adjektiv ~t 1som gör snabba rörelser om (del av) person el. djur admin.JFRcohyponymsnabbcohyponymhastig kvick i benenkvicka ögonkvicka smala fingrarhan var liten till växten och väldigt kvick○äv. om handling e.d.JFRcohyponym1rappcohyponymrask kvicka vändningar○äv. bildligt om intellektuell förmåga e.d.kvicktänktkvick i huvudethon tänkte kvickt efter vad hon nu skulle göra (adv.)○i adverbiell an­vändning ofta(nästan) genast vi måste sticka (illa) kvickt nukvick (att+V)sedan 1463stadfästelse på gåvobrev till finska Nådendals kloster (Arwidsson)fornsv. kvikker ’rask; levande’; gemens. germ. ord, mot­svarande lat. vi´vus ’levande’, grek. bi´os ’liv’; jfr käck, vederkvicka 2rolig på ett intelligent sätt om person admin.psykol.JFRcohyponym1rapp hon var kvick och slag­färdigen kvick satiriker○äv. om handling e.d.en kvick repliksedan ca 1720