Svensk ordbok 2009, webbversion
kvinn`okön
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
kvinno|kön·et●kvinnligt kön
Nollmed.en person av kvinnokön○äv. med tanke på de enskilda kvinnornadiskriminering av kvinnokönethan är en stor beundrare av kvinnokönetsedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. kvinno kyn