[-aŋ´sel.-en´s]
substantiv ~en
kvint·ess·ens·en●vanligen best. f.
det väsentliga av ngt
och ofta det bästa
Nolli sin inledning lyckas hon på fem sidor ge kvintessensen av NN:s tänkandekvintessensen (av ngt/SATS)sedan 1747via fra. av medeltidslat. quin´ta essen´tia ’det femte grundämnet; eter’, till lat. quin´tus ’den femte’ (enl. äldre teorier var eter det femte elementet utöver eld, jord, luft och vatten)