Svensk ordbok 2009, webbversion

kvist substantiv ~en ~ar kvist·en1liten smal gren på träd el. buske; vanligen nätt och jämnt förvedad bot.grankvistvidekvisten kvist kaprifolmagnolian blommar på bar kvistman får inte bryta levande kvistar○äv. om av­bruten, torr så­dankvistar och ner­fallna grenarett skat­bo av o­räkneliga kvistar○äv. i fråga om ört e.d.dillkvistpersiljekvisten kvist (ngt), en kvist (av ngt)komma på grön kvistfå det ekonomiskt bra​ museet har kommit på grön kvist genom en stor donation sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. kvister; av o­visst urspr.; ev. besl. med kvast 2hårdare ställe i trä­virke där en gren eller kvist suttit tekn.kvistfrikvisthålkvistögagolvträt var fullt med kvistarspiken tog i en kvist och kröktessedan 1738