Svensk ordbok 2009, webbversion

1kvitt adjektiv, ingen böjning 1endast predikativt befriad från ngt man varit besvärad el. bunden av admin.hon blev äntligen kvitt förkylningenhon kan inte bli kvitt de svåra barndoms­minnenahon lyckades göra sig kvitt hans upp­vaktningkvitt ngn/ngtsedan mitten av 1400-taletKonung Christoffers Landslagfornsv. kvitter ’trygg; fredad; fri (från)’; av lågty. quit, fornfra. quitte med samma betydelse; ur senlat. qui´tus ’lugn’; jfr kvittera 2endast predikativt som kommit till ett lik­ställt förhållande där tidigare den ena parten varit skyldig den an­dra ngt admin.ekon.du är skyldig mig några hundra men om du hjälper mig med flyttningen är vi kvittsedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons LandslagKvitt eller dubbelt.Titel på populärt frågeprogram som sänts i tv med jämna mellanrum sedan 1957 och där frågorna till den tävlande undan för undan blir svårare samtidigt som belöningen varje gång fördubblas (varvid den tävlande riskerar att förlora allt han eller hon tidigare vunnit)
2kvitt interjektion ●ut­rop som härmar små­fåglars kvitter Nollsedan 1826till kvittra