substantiv ~en ~er
kvitt·ens·en●skriftligt betalnings- eller mottagningsbevis
ekon.JFRcohyponymkvitto
kvittensblankettkvittensblockkvittens (av ngt)sedan 1442Stockholms Stads Jordebok 1420–1474fornsv. kvittancia; till kvittera
Svensk ordbok 2009, webbversion