verb ~de ~t
kvittr·ar●frambringa ljusa, sångliknande ljud
om (små)fågel
komm.JFRcohyponymdrilla 2cohyponymsjunga
solen sken och småfåglarna kvittrade○äv. bildligt om barn el. kvinnahon kvittrade förtjustkvittrasedan 1430–50; 1832 i bildlig bemärkelseFem Mose böckerfornsv. kvitra; av ljudhärmande urspr.
Subst.:vbid1-222158kvittrande;
kvitter