Svensk ordbok 2009, webbversion

1ky`la substantiv ~n kyl·an●låg temperatur särsk. utom­hus meteorol.MOTSATSantonym1värme JFRcohyponymköld kylskadasträng kylakläder som skyddar mot kylankylan är på väg hitmaten bör transporteras i kyla○äv. med ton­vikt på förnimmelsenen isande kylahon kände kyla i hela kroppen○äv. bildligt, spec. om av­saknad av positiva känslorkänslokylahennes kyla drabbade främst barnen○spec. äv. om förmåga att bevara lugnethans kyla i av­görande situationer är guld värd för laget○spec. äv. i ut­tryck för att hamna i o­nåd el. för att bli ut­frysthan hamnade ute i kylan efter sin kritik av chefensedan 1734; 1763 i bildlig bemärkelsetrol. av ty. Kühle med samma betydelse; besl. med 1kall Spionen som kom in från kylan.Svensk titel på agentroman av John le Carré (1963)
2ky`la verb kylde kylt, pres. kyler kyl·er●ofta med partikel, särsk.ner, utan större betydelse­skillnad göra kallare vanligen med avs. på ngt som är för varmt kokk.kyla (ner) vinet○spec. med syfte att bevara mat­varor e.d.kylaggregatkylfackkylhus○äv. om före­mål etc.den våta jackan kylertårarna kylde på de heta kinderna○äv. med ton­vikt på förnimmelsenett kylande om­slag○äv. bildligt, särsk.lugna (ner) kyla ner känslornakyla (ngn/ngt), kyla (ner ngn/ngt)sedan ca 1450Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. köla Subst.:vbid1-222376kylande, kylning