substantiv ~t ~n
kynn·et●uppsättning karaktärsdrag
hos person el. grupp av personer
psykol.JFRcohyponymkaraktär 1cohyponymsinnelagcohyponymläggningcohyponym2väsen 2
folkkynnekonstnärskynnedet franska kynnetden regelbundna träningen passar inte hennes kynne○äv. hos djur(art)björnens kynnesedan ca 1430Själens tröstfornsv. kynne ’natur; beskaffenhet’; bildn. till ett adj. motsvarande isl. kunnr ’besläktad’; jfr kön, okynne