Svensk ordbok 2009, webbversion

kyr`ktorn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kyrk|­torn·ettorn som hör till en kyrka ibl. fri­stående men vanligen hop­byggt med resten av kyrkan arkit.relig.JFRcohyponymkampanilcohyponymkastal klockan i kyrktornet slog tvåfrån kyrktornet har man fin ut­siktäv. om mindre torn på kyrka, t.ex. på sidorna om koretsedan 1456Stockholms stads ämbetsbokfornsv. kirkio torn