Svensk ordbok 2009, webbversion

lä`genhet substantiv ~en ~er läg·en·het·en1bo­stad i flerfamiljs­hus hush.lägenhetsbyteandelslägenhetinsatslägenhettrerumslägenheten modern lägenhetbyta lägenheten lägenhet med två rum och köksedan 1639jfr fornsv. lägenhet ’förhållande; om­ständighet’; av lågty. legenheit ’läge; beskaffenhet; om­ständigheter’, till liggen ’ligga’ 2vanligen i sammansättn. (möjlighet till) förbindelse med samfärds­medel trafik.tåglägenhethan far med första lägenhetefter råd och lägenhetse2råd 1 sedan 15973mindre (jord)egendom som av­söndrats från större åld.jordbr.sedan 1623