Svensk ordbok 2009, webbversion

lägg`a sig verb lade lagt, pres. lägger lägg·er1placera sig i horisontell ställning mot under­laget de lade sig rak­långa på marken○spec.gå till sängs gå och lägga sighon lade sig tidigt den kvällen○äv. om icke-levande före­teelserisen har lagt sig○äv. bildligt, spec.försätta sig i visst läge, viss situation e.d. lägga sig i tätenlägga sig i bak­hålllägga sig i träning○spec. äv.fri­villigt av­stå från (vidare) kamp t.ex. av taktiska skäl; upp­fattas som o­sportsligt han lade sig mot klubb­kamraten som där­igenom vann hela tävlingenlägga sig (SÄTT) (ngnstans) (TID)lägga sig plattse1platt 1 lägga sig på försvarseförsvar 2 lägga sig som bomull kring hjärtatge stor tillfreds­ställelse​ det var vinterns kallaste dag, och den varma glöggen lade sig som bom­ull kring hjärtat lägga sig vinn om ngtsevinn sedan 1484Josua bok, Domare bokenfornsv. läggia sik 2av­sevärt minska i intensitet utstr.JFRcohyponymstillna vinden har lagt sigvärken lade sig till sistlägga sigsedan 1693