Svensk ordbok 2009, webbversion

lä`ka verb läkte läkt, pres. läker läk·er1ibl. med partikelnut åter­ställa från sjukdom eller skada särsk. om medicin men ibl. äv. om person med.JFRcohyponymbota läkande örteren salva som läker skrubb­sår och bränn­sårfluor kan i vissa fall läka ut på­gående karies­angrepp○äv. bildligtmusik som lugnar, helar och läkerläka (ut) ngtsedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. läkia; till läkare 2ibl. med partikel, särsk.ihop, ut åter komma att täckas av hud om sår e.d. med.SYN.synonymhvid742795botassynonymhvid742796helas ett bränn­sår som aldrig ville läka (i­hop)ärret på benet läkte ut mycket långsamt○äv. om personbli åter­ställd efter skada vard.han läkte i­hop förbluffande snabbtläka (ihop/ut)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)Subst.:vbid1-234847läkande, vbid2-234847läkning