Svensk ordbok 2009, webbversion

lä`kare substantiv ~n äv. vard. läkarn, plur. ~, best. plur. läkarna läk·ar·en●person med högre medicinsk examen som yrkesmässigt ägnar sig åt vård av sjuka och skadade människor el. före­byggande vård med.yrk.JFRcohyponymdoktor 2cohyponymsjuksköterska läkarbehandlingläkarexamenläkarhjälpläkarundersökningläkarvetenskapbarnläkareföretagsläkarejourläkareskolläkareögonläkarelegitimerad läkaretill­kalla läkaregå till läkareupp­söka läkaresöka läkare för infektionenläkaren skrev ut ett recept på något smärt­stillande○äv. ngt ut­vidgati sammansättn. djurläkaretandläkaresedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. läkiare, ombildn. av äldre läkir; av om­diskuterat urspr.; ev. lån från keltiska språk