substantiv ~n lämpor
lämp·an●nästan enbart plur.
(milt men bestämt) försök till påverkan
av person
komm.om det inte går med lämpor får vi tvinga honomsedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. lämpa; av lågty. limpe med samma betydelse; till 2lämpa
2läm`pa
verb ~de ~t
lämp·ar1vanligen med partikel, t.ex.av, ut, över
förflytta
ngt tungt el. skrymmande; vanligen med muskelkraft, ofta med svängande armrörelser
sjö.JFRcohyponymhiva
de lämpade av skräpet på soptippenhan lämpade ut bagaget ur bilen○spec. sjö.stuva (om) eller langa
lämpa kollasten lämpades överbordlämpa (av/ut/över) ngt (ngnstans)sedan 1836fornsv. lämpa ’foga; anordna’; av lågty. limpen ’vara passande; göra passande’; jfr förolämpa
2anpassa
efter omständigheterna
NollJFRcohyponymavpassa
lämpa undervisningen efter elevernas förkunskaperlämpa ngt efter ngn/ngtsedan 1505brev från ärkebiskop Jakob i Uppsala (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)Subst.:vbid1-235037lämpande,
vbid2-235037lämpning (till 1)