verb lände länt, pres. länder
länd·er●föra
till visst resultat
ngt högt. el. åld.Nollhans exempel lände inte till någon efterföljd○äv.ge anledning till viss bedömning
av ngn
det länder henne till heder att hon protesteradedet länder honom till skam att han inte hjälpte demlända (ngn) till ngtsedan 1593jfr fornsv. lända ’komma; landa’; bildn. till 1land; jfr anlända