Svensk ordbok 2009, webbversion
lä`rdom
substantiv ~en ~ar
lär·dom·en1sällan plur.
omfattande teoretisk kunskap
på ngt område
pedag.psykol.JFRcohyponym1vetande
lärdomsljusde skriftlärdes torra lärdom○äv.stor (och ytligare) kunskap på många områden
lärdom (om ngt/SATS)sedan 1487Skrå-Ordningarfornsv. lärdomber; till 2lära och 1dom
2vunnen erfarenhet eller kunskap
pedag.JFRcohyponymsensmoral
en viktig lärdomdyrköpta lärdomardra lärdom av misslyckandenalärdomar som han hade inhämtat redan som barn(dra) lärdom (av ngt)sedan 1723