substantiv ~n lådor
låd·an●mindre eller medelstor (fyrkantig) behållare med plan botten
och vanligen med sidorna vinkelräta mot bottnen och mot varandra; vanligen för förvaring av mindre bruksföremål; ibl. ingående i möbel
komm.verkt.JFRcohyponymask 2cohyponymbox
lådfackblomsterlådacigarrlådapapplådaskrivbordslådaverktygslådahan lade nycklarna i lådanhon drog ut den översta lådan i byrånhan lade brevet på (brev)lådan○ibl. som ett slags rymdmåtten låda apelsiner○äv. om föremål med liknande form men annan funktionvanligen i sammansättn.
gevärslådaväxellåda○äv. om maträtt som tillagats i (lådliknande) formvanligen i sammansättn.
makaronilådasillådaen låda (ngt), en låda (med ngt)hålla lådaprata länge och oavbrutetvard.
han älskade att hålla låda och han kunde roa sina åhörare i timtal
svart låda(brand- och stötsäker) färdregistrator i (vissa) flygplandär planets kurs m. m. registreras; värdefull vid flyghaveriersedan 1477Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. lada; av lågty. lade med samma betydelse, trol. samma ord som lade ’planka, bräde; butik’; jfr boklåda; besl. med latta; idiomet hålla låda (1906) trol. till (språk)låda i bet. ’liten låda med bibliska tänkespråk i’
2lå`da
verb lådde lått, pres. låder
låd·er●sitta fast
vid ngt
Nolltungan lådde vid gommenlåda vid ngtsedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. lodha, luþa; speciellt nord. ord av osäkert urspr.
Subst.:vbid1-233664lådande