substantiv ~n lågor
låg·an1avgränsad (del av) eld
ofta av relativt konstant (ung. oval) form
kem.JFRcohyponym1flamma 1
en fladdrande lågaljuset brann med en vacker lågalågan flämtade i skålenhan blåste ut lågan○i plur. oftaeld
dokumenten blev lågornas rov○äv.krans av lågor på gasspis
sparlågaställ kastrullen på en annan låga○äv. bildligtvanligen i sammansättn.
livslågabli eld och lågorseeld 1
ngns ömma lågangns kärlek
föremålet för hans ömma låga var en av rektorns döttrar
stå i ljusan lågabrinna för fullt
när brandkåren kom fram stod huset redan i ljusan låga
stå i lågor
brinna
flera byggnader stod i lågor och brandröken låg tung
sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. lughi, loghi; till en indoeur. ordrot med bet. ’lysa’; jfr ljungeld, 2ljus, 2lugn
2liggande, död trädstam
i skog el. på sjöbotten
skogsbr.sedan ca 1600sv. dial. låg, låga; bildn. till ligga
2lå`ga
verb ~de ~t
låg·ar●brinna med kraftig, starkt lysande flamma
psykol.bålet lågade i natten○särsk. bildligt om (del av) ansikteuttrycka stark känsla
genom lysande färg, glans e.d.
hans kinder lågade av vrede○äv. om person, handling e.d.ett lågande hatlågasedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. lugha, logha; till 1låga 1
Subst.:vbid1-233696lågande