Svensk ordbok 2009, webbversion

lås substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en lås·et1mekanisk tillslutningsanordning som normalt kan öppnas bara med spec. redskap, vanligen nyckel hush.låsmekanismhänglåskombinationslåssjutillhållarlåssäkerhetslåshan satte dubbla lås på dörrenen rymlig läder­portfölj med starkt lås○äv. (i sammansättn.) om an­dra spärranordningarblixtlåsvattenlås○äv. bildligtman borde sätta lås för munnen på den prat­makarenlås (för/på ngt)bakom lås och bomi fängsligt förvar​ flera ligamedlemmar sitter bak­om lås och bom och an­dra är internationellt efter­lysta hänga på låset vara när­varande precis när (eller innan) ngt öppnasför att slippa köa el. för att säkra en plats​ många entusiaster hängde på låset när trädgårdsmässan öppnade sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. las; nord. ord, trol. besl. med no. lam ’dörrhake’ 2i ett få­tal ut­tryck det att vara till­sluten med lås hush.dörren gick i lås○äv. bildligt i ut­tryck för att ngt lyckasplanen gick i låsi låssedan 16453avfyringsmekanism för (äldre) hand­eldvapen mil.flintlåsluntlåssedan 1548