verb lödde lött, pres. löder
löd·er●ofta med partikel, särsk.fast, ihop
foga samman (metallstycken) genom ingjutning av smält metall
som efter stelnandet bildar fog
tekn.JFRcohyponymsvetsa
lödpastalödtennlöda ihop kretskorthon lödde komponenter på en radiofabriklöda (fast/ihop) ngtsedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. lödha; av lågty. löden med samma betydelse; bildn. till lod i bet. ’smältbar metall; bly’
Subst.:vbid1-236253lödande,
vbid2-236253lödning