Svensk ordbok 2009, webbversion

löf`te substantiv ~t ~n löft·et1(moraliskt bindande) förklaring att man säkert kommer att handla på visst sätt vanligen till ngns för­del komm.JFRcohyponymförsäkrancohyponymutfästelsecohyponymförsäkring 1 löftesbrottnyårslöftescoutlöftetrohetslöftetysthetslöftevallöfteett bindande löfteett halvt löfteett tomt löfteav­ge ett heligt löftehålla ett löftein­fria ett löftebryta ett löftehan gav löfte om att komma till­bakaska hans an­tydan om av­gång an­ses som ett hot eller ett löfte?äv.försäkran (till ngn) om viss (fram­tida) för­mån han hade fått löfte om ett stipendiumibl. äv.till­stånd hon hade fått föräldrarnas löfte att fort­sätta studeraäv. om icke-personliga före­teelserförhoppning boken ger löften för fram­tidenett löfte (om ngt/att+V/SATS) (till ngn), ett löfte (till ngn) (att+V/SATS)ta löfte av ngnfå ngn att lovade tog löfte av henne att hon skulle höra av sig regel­bundet sedan mitten av 1400-taletKonung Christoffers Landslagfornsv. lyfte, löfte ’löfte; borgen’; av lågty. löfte med samma betydelse; bildn. till 2lova 2lovande person psykol.yrk.JFRcohyponympåläggskalv 2 framtidslöfteNN är ett stort löftede unga löftena i firmansedan 1891