substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
löft·es|brott·et●(brist på) handling som innebär att ett löfte bryts
Nolloppositionen anklagade regeringen för löftesbrottett löftesbrott (mot ngn)sedan ca 1820Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
löft·es|brott·et●(brist på) handling som innebär att ett löfte bryts
Nolloppositionen anklagade regeringen för löftesbrottett löftesbrott (mot ngn)sedan ca 1820