Svensk ordbok 2009, webbversion

`ga verb ~de ~t lög·artvätta åld.hyg.ibl. äv. (särsk. refl.)bada åld. el. skämts.löga ngn/ngtsedan mitten eller senare hälften av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. lögha ’bada’, till lögh ’bad; bad­vatten’; besl. med lat. lava´re ’tvätta’; jfr lavera, 1lut, lödder, lördag Subst.:vbid1-236315lögande, vbid2-236315lögning