Svensk ordbok 2009, webbversion

lök substantiv ~en ~ar lök·en1rundad, under­jordisk växt­del med köttiga låg­blad i flera lager på ovan­sidan och bi­rötter på under­sidan hos vissa växter, bl.a. lilje­växter bot.narcisslöktulpanlökhon satte nya lökar av hyacinter varje höstsedan 1430–50Herr Ivan Lejon-Riddarenfornsv. löker ’lök (som krydda eller mat­rätt)’; gemens. germ. ord, ev. med urspr. bet. ’smalt, böjligt blad’ 2typ av starkt doftande lilje­växt med lök och med blommor i flock eller huvudlik samling ofta odlad som krydd­växt el. grön­sak bot.kokk.backlökgräslökpurjolökrödlöksyltlökvitlök○äv. om kryddan, ofta i koll. betydelsefin­hackad lökbiff med lökox­stek med hela lökarhan luktade lök och paprika(komma) som lök på laxen(komma) som försvårande om­ständighet​ de var redan försenade, och punkteringen kom som lök på laxen sedan trol. 400–500-talet SOU; idiomet sedan 1688runristad brakteat, Skåne (Danmarks Runeindskrifter)runform laukaR