Svensk ordbok 2009, webbversion

`söre substantiv ~t ~n lös|­ör·etlös egendom ut­om pengar, värde­papper o.d. samman­fattande benämning på möbler, hus­geråd, transport­medel etc. särsk. i jur. samman­hangekon.jur.SYN.synonymmobilier sese1lös 2 JFRcohyponymbohag lösöreauktionav lösöre och pengar till­faller hälften änkansedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. lös­öre; till öre i dess forna, all­männare bet. av ’egendom’; jfr saköre