Svensk ordbok 2009, webbversion

lö`sa verb löste löst, pres. löser lös·er1ge full rörelse­frihet genom att av­lägsna bindande el. fängslande an­ordningar; med avs. på levande varelse el. före­mål Nolllösa boskapende löste honom ur fångenskapenlösa båten○äv. med avs. på det bindande e.d.undan­röja hindrande eller åt­stramande verkan av lösa knuten○äv. bildligt i fråga om fri­görande från plikt, hämning etc.hon löstes ur förtrollningenhon löste honom från hans löftelösa ngn/ngt (från/ur ngt)sedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. lösa; till 1lös 2betala till­baka (i för­tid) ekon.kostnaden för att lösa bo­lånet○spec. med avs. på personde fick lösa honom från kontraktet○äv. försvagatköpa lösa biljettlösa ngt, lösa ngn (från ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen3blanda (ämne) i vätska så att en helt enhetlig blandning bildas och ämnet tycks försvinna, medan vätskan tycks o­förändrad (ut­om ev. till färgen); mest med avs. på fasta ämnen men äv. gaser ngt all­männare betydelse i kem.-tekn. samman­hangkem.JFRcohyponymeluera kok­salt löses lätt i vattenlösa ngt (i ngt)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)4genom tanke­arbete komma på svaret på problem e.d. komm.lösa gåtormysteriet är löstlösa en ekvation○äv. med avs. på praktiska upp­gifter(finna metod att) komma till rätta med de lyckades inte lösa upp­giften att hitta en efter­trädare till NN○spec. med avs. på konflikt o.d.lösa en tvistlösa ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenSubst.:lösande, lösning (till 1, 3 + 4); lösen (till 2)