Svensk ordbok 2009, webbversion

lö´sen substantiv, best. f. ~, n-genus lös·en1av­gift för att få ut ngt som till­kommer veder­börande men måste lösas ut; särsk. betr. post­försändelse ekon.brevet var o­fullständigt frankerat och där­för fick hon betala lösen○äv.av­gift som krävs för att ngn ska fri­ges ur fångenskap t.ex. vid kid­nappning SYN.synonymlösesummasynonymlösepenning kaparna begärde en lösen på 5 miljoner○äv. om av­gift för vissa handlingar ut­färdade av myndighetexpeditionslösenen lösen (för ngn/ngt) (på BELOPP)förtida lösenåter­betalning i för­tid av lån​ de in­gick en överens­kommelse om för­tida lösen av en säljar­revers sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. lösn, lösen ’fri­givande; frihet; förlossning’; bildn. till lösa; huvudbet. 2 lånad från ty. 2(hemligt) igenkänningsord för med­lemmar i samma grupp så att kännedomen om ordet bevisar till­hörighet till gruppen komm.SYN.synonymlösenord vakten begärde lösen innan han släppte in dem○äv. bildligtall­mänt accepterad handlings­linje ofta ut­tryckt med slag­ord el. paroll miljö­medvetande är tidens lösensedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenska