Svensk ordbok 2009, webbversion

lö`sgöra verb lösgjorde lösgjort, pres. lösgör lös|­gjor·de1äv. lös förb. i formengöra lös göra fri från ngt som binder ekon.JFRcohyponymlossa 1 lösgöra båtenhon lösgjorde sig från hans grepp○äv. abstraktlösgöra sig ur sina van­föreställningar○äv. med avs. på kapital o.d.göra disponibel de lyckades inte lösgöra pengar till projektetlösgöra ngn/ngt (från/ur ngt)sedan 16402mjuka upp (häst) genom av­slappnande rörelser zool.lösgörande rörelserlösgöra ngtsedan åtm. 1970-taletSubst.:vbid1-236989lösgörande, vbid2-236989lösgör(n)ing