substantiv ~en ~ar
löt·en1betesmark
provins.jordbr.sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. löt; bildn. till 2luta
2böjt trä- eller metallstycke som utgör del av hjulring
till vagnshjul e.d.
tekn.sedan 1541av omdiskuterat urspr.; ev. samma ord som löt 1; jfr dock sv. dial. löt, löut ’del, stycke; hjullöt’, nära besl. med 1lott