Svensk ordbok 2009, webbversion

lagg substantiv ~en ~ar lagg·en1panna för gräddning av pann­kakor kokk.plättlagg○äv. om en om­gång pann­kakor e.d.sedan 1855jfr fornsv. lagg ’kant på lagg­kärl’; nord. ord, urspr. ’in­skärning, skåra’; sv. dial. lagg ’kant (på kärl); strand­kant’ 2rak, ngt kupig trästav som in­går som bestånds­del i lagg­kärl o.d. hush.SYN.synonymtunnstavsynonym2stav laggstav○ibl. äv.vanligen plur. skida vard.han hade aldrig varit i fjällen och kunde knappast stå på laggarnasedan 16593fuktigt kärrområde runt mosse bevuxet med starr och vit­mossa geogr.sedan 1652