Svensk ordbok 2009, webbversion

landsort [lan`(d)s-] substantiv ~en lands|­ort·envanligen best. f. den del av ett land som ligger utan­för huvud­staden geogr.landsortsstadlandsortstidninglandsortsupplagaen Dramatenensemble på turné i landsortenen liten by på den engelska landsortenibl. (ngt ut­vidgat) om de delar av landet som ligger utan­för några av de största städernasedan 1794