Svensk ordbok 2009, webbversion

landstrykare [lan`(d)-] substantiv ~n äv. vard. landstrykarn, plur. ~, best. plur. landstrykarna land|­stryk·ar·enperson som saknar fast arbete och bo­stad och slumpmässigt färdas från plats till plats ned­sätt., åld.samh.yrk.JFRcohyponymluffarecohyponymvagabond sedan 1593