Svensk ordbok 2009, webbversion

landsväg [lan`(d)s-el.lan´(d)s-] substantiv ~en ~ar lands|­väg·en●(större) all­män väg på lands­bygden vanligen dock inte om motor­väg trafik.JFRcohyponymmotorväg landsvägstransporten grusad landsväg som går genom en vacker skog○spec. i sport­sammanhanglandsvägslöpningspringa två mil på landsvägsöder om landsvägensöder om vägen Malmö–Ystad, på Söderslätt​ de har skaffat sig ett sommar­hus söder om lands­vägen sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. lands vägher ’väg av betydelse för ett helt landskap’