Svensk ordbok 2009, webbversion

lapp substantiv ~en ~ar lapp·en1litet stycke tyg spec. för lagning; ofta fyr­kantigt hush.lapptäckegrytlappöronlappen lapp att laga byxor meden svart lapp för ögat○äv. (mest i sammansättn.)litet stycke jord åkerlappsedan 1405 (i sammansättn. -stövel)testamente upprättat av Jösse Johansson till förmån för kyrkor och kloster i Uppsala (Svenskt Diplomatarium)fornsv. lapper ’bit, stycke’; gemens. germ. ord; trol. besl. med no. lapa ’hänga slappt ned’; jfr lappri, läpp 2litet stycke papper särsk. för an­teckningar bok.fusklappnamnlappnummerlapppapperslappprislapphon skrev ner adressen på en lapp○äv. (i sammansättn.) om sedelhundralapplapp på luckan ut­sålt till före­ställningen​ det var lapp på luckan då Näringslivsdagarna, som ägde rum på Stadsteatern, in­vigdes sedan 17113person som till­hör en finsk-ugrisk folk­grupp i nordligaste Skandinavien och Ryss­land nu­mera mindre brukl., ersatt av ”same”land.yrk.sedan 1328kungörelse utfärdad av riksdrots Knut Jonsson om överenskommelse mellan hälsingar och birkarlar (Svenskt Diplomatarium)fornsv. lapper; trol. finskt lån­ord; jfr fi. lappalainen ’person från Lapp­land’ Den äldre beteckningen lapp på samer bör undvikas; samerna själva föredrar beteckningen same.