substantiv ~en ~er [lar´v-]
larv·en●(maskliknande) unge av djur som undergår fullständig förvandling vid övergång till vuxenstadiet
om unge av bl.a. groddjur och insekter
zool.JFRcohyponymnymf 2cohyponymyngel
larvstadiumfjärilslarvmygglarvgröna, ludna larversedan 1772via ty. av lat. lar´va ’ansiktsmask; spöke’ (larven sågs av Linné som en förklädd fjäril; därav den bildliga benämningen)
2larv
substantiv ~et
larv·et●meningslöst prat eller handlande
vard.komm.JFRcohyponymnonsens
sluta med det där larvet!○äv. om obetydlig el. löjlig företeelsedet är inte en riktig tävling utan bara larvlarv (om ngn/ngt/SATS)sedan 1924sv. dial. larv ’prat; oreda’; till 1larva 2
3larv selarver