Svensk ordbok 2009, webbversion

last substantiv ~en ~er last·en1mängd gods som transporteras på en gång utstr.JFRcohyponymlass lastfartyglastkajlastvagnballastkollastpråmlastlossa lastenfar­tygets last på 50 000 ton tung bränn­olja○äv. med måttsbetydelseen hel last makrill fick säljas till under­pris○ibl. äv.belastning mest skämts.hållfasthets­läran beskrivs i­bland skämtsamt som läran om laster och brotten last (ngt/ngra), en last (av/med ngt/ngra)ligga (ngn) till lastvara en börda (för ngn)​ hon arbetade extra för att inte ligga föräldrarna till last under studie­tiden lik i lastense1lik 1 lägga (ngn) ngt till lastge (ngn) skulden för ngt​ de vägrade erkänna de brott som hade lagts dem till last sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. -last (i bar­last); av lågty. last med samma betydelse, till laden ’lasta’; jfr lada, 1ladda, läst 2 2o­sund, klander­värd vana psykol.vara slav under lastenhans enda last är att han röker för mycketsedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. laster, last ’klander; skymf; skada; fel; brott; skuld’; till ett verb mot­svarande isl. lá ’tadla, klandra’; besl. med lat. loq´ui ’tala’; jfr lemlästa Lättjan är alla lasters moder.Gammalt ordspråk