adjektiv ~t
lat·er·al●belägen vid sidan
el. sidorna
språkvet.○spec. om språkljudsom bildas genom att tungan bildar hinder i mitten av munhålan och luftströmmen passerar vid sidan av tungan
den laterala konsonanten ”l”sedan 1850av lat. latera´lis ’sido-, som utgår från sidorna’, till lat´us ’sida’; jfr bilateral, multilateral, unilateral
2latera´l
substantiv ~en ~er
lat·er·al·en●lateralt språkljud
språkvet.lateraler som ”l” i ”häl” och ”rl” (i ”kärl”)sedan 1904