Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv lett
1fylld av olust och motvilja
mot ngt som man haft för mycket av
admin.psykol.SYN.synonymtrött 2
JFRcohyponymuttråkad
utledvara led vid livetman blir snabbt led på flipperspelled på/vid ngn/ngt/att+Vsedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. leþer ’förhatlig; ful; stygg; ledsen; vred’; gemens. germ. ord, trol. urspr. bildat till en rot med bet. ’(att) skada’; jfr 3leda, ledas, ledsam, ledsen, läskig
2ofta uttalat utan ”d”
ytterst motbjudande
till sätt och utseende
vard.admin.psykol.ouppfostrade, leda ungar○spec.elak
barnen var leda mot nykomlingenled (mot ngn)dela ljuvt och lettseljuv
den lededjävulenuttalat med hörbart ”d”
fy för den lede vilken mardröm!
sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagen
substantiv ~en ~er
led·en1sträcka som används för samfärdsel
särsk. till sjöss men äv. till lands el. i luften; till lands såväl om anlagd väg som om naturlig samfärdselsträcka
af.sjö.trafik.flottledfärjeledgenomfartsledlotsledluftledmotortrafikledsamfärdsledsegelledvandringsledvildmarksleden väl utprickad ledleden Oslo–Frederikshavntrafiken stör bebyggelsen längs ledenflygtrafiken på leden Stockholm–Helsingfors○äv. abstraktareriktning, håll
JFRcohyponymledd
horisontalledhöjdled○äv. bildligtsätt
vard.JFRcohyponymledd
på den leden går det inte att övertala henneen led (från ngt) (till ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. leþ ’färd; väg; riktning; sätt’; gemens. germ. ord; till lida 3; jfr alldeles
2rörlig förbindelse mellan skelettdelar
af.anat.med.zool.ledbroskledkapselledskålarmledknäledvara stel i ledernahoppa ur ledvrida foten ur ledvrida armen i led igen○äv. om motsvarande skelettstyckenedersta leden av pekfingretdarra i alla leder○äv.rörlig förbindelse mellan två delar
bladen utgår från ledernapassarens lederen tumstock med leder(i) led, (ur) ledtiden är ur ledsetid 2
sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. liþer, ledher ’(skelett)led; lem’; gemens. germ. ord med urspr. bet. ’böjning’; jfr 3led 2, ledamot, ledig, lem
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
led·et1rad av personer, uppställda bredvid eller bakom varandra
mest i militära sammanhang men äv. allmännare
mil.samh.uppställning på två led!ställa in sig i ledetstå i dubbla ledlöjtnanten beordrade rättning i ledetåskådarna stod i täta led○äv. bildligt, spec. om större grupp av människordet blev oro i leden när varslen om uppsägningar kom○spec. äv. i uttryck för samhällsställning, prestationsförmåga, kvalitet e.d.han står i främsta ledet bland de svenska regissörerna○äv. om liknande rad av föremålflaskorna står uppställda på led(på) led, (i) ledetde djupa ledende lägre samhällsklasserna
sänkningen av arbetslöshetsersättningen väckte ilska i de djupa leden
sluta ledenbörja samarbeta
de bestämde sig för att lägga alla personliga motsättningar åt sidan och sluta leden
sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. lidh; trol. av lågty. lit med samma betydelse; samma ord som 2led 2
2naturlig del
av tankekedja, förlopp e.d.; vanligen tänkt som lineär del
af.mat.mellanledproduktionsledtankeledåtgärden ingår som ett led i företagets rationaliseringett led i åklagarens bevisföring○spec. om endera av de båda delarna på ömse sidor om likhetstecknet i en ekvationförenkla högra ledetett led (i ngt)sedan ca mitten av 1400-taletSkrifter till uppbyggelse från medeltidenfornsv. liþer, liþ ’led; lem; släktled’; samma ord som 2led 2
3vanligen i sammansättn.
generation
släkt.släktledintill tredje och fjärde led(släkt) i rakt/rätt nedstigande led(släkt) direkt via far eller mor (och farfar etc.) bakåt genom generationerna
hon är släkt i rakt nedstigande led med en kapten på Ostindiefararen Götheborg
sedan mitten av 1400-taletKonung Christoffers Landslagse 3led 2
substantiv ~et el. ~en, plur. ~ el. ~er, best. plur. ~en el. ~erna
led·et●vanligen i sammansättn.
huvuddel av sammansatt ord
språkvet.sammansättningsledordet ”järnväg” har två led: förledet ”järn” och efterledet ”väg”sedan 1713jfr 2led 2, 3led 2
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
led·et●anordning med löstagbara störar som spärrar öppning i gärdsgård
jordbr.○äv. om öppningensedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. -liþ ’-öppning; -port’; gemens. germ. ord (jfr t.ex. eng. lid ’ögonlock’) med urspr. bet. ’lock; täcke; stängsel’