Svensk ordbok 2009, webbversion

le`dare substantiv ~n äv. vard. ledarn, plur. ~, best. plur. ledarna led·ar·en1person i högsta bestämmande ställning in­om verksamhet, organisation e.d. samh.yrk.JFRcohyponymanförarecohyponymchefcohyponym1bosscohyponymbefälhavare ledargestaltledarskifteledarställningorkesterledarestrejkledareen andlig ledareen politisk ledareen religiös ledareföre­tagets ledaregängets ledareteaterns konstnärlige ledaremotstånds­rörelsens o­bestridde ledareledaren för det konservativa partieten trupp på 20 aktiva idrottare och tre ledare○spec. om person i regerings­ställning (särsk. i auktoritärt styrt land)de kinesiska ledarnas ut­spelledare (av/för ngt)sedan ca 1430Bonaventuras Betraktelserfornsv. ledhare 2ämne som kan transportera elektricitet eller värme af.fys.JFRcohyponymisolator strömledarevärmeledareelektriska ledarekoppar är en god ledare○äv. (i sammansättn.)rör för transport av vätska e.d. urinledareäggledaresedan 17983argumenterande tidnings­artikel som ut­trycker tidningens å­sikt i ngn (politisk) fråga; vanligen med fast placering på ngn av de första sidorna m-med.JFRcohyponymunderledare ledarartikelledaravdelningledarsidaledarskribenttidningsledaretidningen kritiserar regeringen i en stort upp­slagen ledareen ledare (om ngn/ngt/SATS)sedan 1871efter eng. leader, leading article med samma betydelse, till lead ’leda, föra’