Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n legor
leg·an1däggdjurs (senaste) liggplats
särsk. jaktjakt.dagleganattlegavargarna hade lämnat legansedan ca 1420Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. legha, lägha ’liggande; läge’; till stammen i ligga
2avtal om nyttjande mot ersättning
av arbetskraft el. sak
ngt åld.ekon.jur.JFRcohyponymlegoavtal
legoarbetelegodränglegostadga○äv. om ersättning för lejandesedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. legha; till leja; besl. med lån, län