1lega´t
substantiv ~en ~er
leg·at·en●påvligt sändebud
dipl.relig.SYN.synonymnuntie
sedan 1460–61Stockholms stads skottebok 1460–1468fornsv. leghat; av lat. lega´tus ’person med fullmakt’, till lega´re ’förordna, utnämna’; jfr allegat, 2legat
2lega´t
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
leg·at·et●gåva eller särskild förmån som tilldelas ngn genom testamente
jur.kusinen fick halva förmögenheten genom legatsedan 1680av lat. lega´tum med samma betydelse, till lega´re ’förordna’; jfr 1legat