Svensk ordbok 2009, webbversion

lej`a verb lejde lejt, pres. lejer lej·er●till­fälligt hyra som arbets­kraft arb.leja folk för skördenman lejde en spök­skrivare för att hjälpa till med hennes memoarer○ofta med tanke på tvivelaktiga el. o­lagliga upp­gifterlejda mördarediktatorns lejda hant­langare○äv.hyra transport­medel e.d. ngt åld.leja skjutsleja ngn/ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. leghia; besl. med isl. ljá, ty. leihen, lat. lin´quere ’lämna’; jfr lega 2, lån, län Subst.:vbid1-227763lejande, vbid2-227763lejning