verb ~de ~t
lem|läst·ar●ofta perf. part.
tillfoga mycket svåra kroppsskador
med.JFRcohyponymstympa
krigsbilderna av dödade och lemlästade människorlemlästa ngnsedan 1517rannsakning utförd av rikets ständer rörande ärkebiskop Gustaf Trolle (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. limlästa; till lem och fornsv. lästa ’(att) skada’; till last 2
Subst.:vbid1-228027lemlästande,
vbid2-228027lemlästning