Svensk ordbok 2009, webbversion

li`da verb led lidit liden lidna, pres. lider lid·er1ut­stå smärta eller plåga NollJFRcohyponymvidkännas 1cohyponymuthärda lida för sin trohon dog snabbt, så hon behövde i alla fall inte lidafolket led svårt under krigetdet är bättre att ta i­tu med problemet än att tiga och lida○ibl. med ton­vikt på orsakenhan lider av hjärt­fel○äv. med innehålls­objektvara tvungen att ut­stå lida kvalhan fick lida mycken smälek för sitt ut­seende○äv.ofta pres. part. vara tvungen att bära (de negativa) följderna av lida förlusterlida brist på förnödenheterde led en svår mot­gångdet var barnen som blev mest lidande på skils­mässan○äv. om icke-levande före­teelserförlora i kvalitet romanen lider av vissa formella brister○äv. med stark bi­betydelse av med­lidandevi lider med alla familjer som har förlorat sina hemlida (av/för ngt), lida (ngt) (för ngt/SATS), lida (med ngn)(vill man vara fin får man) lida pinse3pin sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. lidha; av lågty. liden med samma betydelse; samma ord som lida 3 2i negerade och frågande ut­tryck stå ut med mindre brukl.psykol.JFRcohyponymtåla 1cohyponymfördra hon kan inte lida honomlida ngn/ngtsedan senare hälften av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillor3fram­skrida om tid tid.tiden lidernatten är långt lidendet lider mot kvällenlida (mot ngt)vad det lidermed tiden, så småningom​ med den talangen kan hon bli en framgångs­rik artist vad det lider sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. liþa ’gå; fara; förgå (om tid)’; gemens. germ. ord, urspr. ’hända; ut­stå’; jfr avlida, förlida, 2led 1, 1leda Subst.:lidande (till 1 + 3)