Svensk ordbok 2009, webbversion
verb led lidit liden lidna, pres. lider
lid·er1utstå smärta eller plåga
NollJFRcohyponymvidkännas 1cohyponymuthärda
lida för sin trohon dog snabbt, så hon behövde i alla fall inte lidafolket led svårt under krigetdet är bättre att ta itu med problemet än att tiga och lida○ibl. med tonvikt på orsakenhan lider av hjärtfel○äv. med innehållsobjektvara tvungen att utstå
lida kvalhan fick lida mycken smälek för sitt utseende○äv.ofta pres. part.
vara tvungen att bära (de negativa) följderna av
lida förlusterlida brist på förnödenheterde led en svår motgångdet var barnen som blev mest lidande på skilsmässan○äv. om icke-levande företeelserförlora i kvalitet
romanen lider av vissa formella brister○äv. med stark bibetydelse av medlidandevi lider med alla familjer som har förlorat sina hemlida (av/för ngt), lida (ngt) (för ngt/SATS), lida (med ngn)(vill man vara fin får man) lida pinse3pin
sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. lidha; av lågty. liden med samma betydelse; samma ord som lida 3
2i negerade och frågande uttryck
stå ut med
mindre brukl.psykol.JFRcohyponymtåla 1cohyponymfördra
hon kan inte lida honomlida ngn/ngtsedan senare hälften av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillor3framskrida
om tid
tid.tiden lidernatten är långt lidendet lider mot kvällenlida (mot ngt)vad det lidermed tiden, så småningom
med den talangen kan hon bli en framgångsrik artist vad det lider
sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. liþa ’gå; fara; förgå (om tid)’; gemens. germ. ord, urspr. ’hända; utstå’; jfr avlida, förlida, 2led 1, 1leda
Subst.:lidande (till 1 + 3)